Under 1950 talet fanns i Sverige många så kallade kvartersklubbar där man spelade fotboll mot varandra i olika stadsdelar. I Hovslätt hade några namn som Stationen, Hagen samt Gärdets IF där Hasse påbörjade sin knattekarriär som skulle visa sig räcka ända till Allsvensk sådan i J-Södra. Gärdet kallades det område där missionskyrkan ligger och blev hemvist för Hasses spel och träningar upp till 9-10 års ålder för att därefter bli mer organiserat spel i Hovslätts IK med spel i deras lilla pojklag. Snart skulle dock A-laget kalla på hans tjänster och debuten skedde vid 15-års ålder.
Redan vid 18-års ålder 1963 hade dock J-Södra hunnit notera att här fanns en talang att ta vara på men tyvärr så satte ett diskbråck stopp för eventuell övergång redan då och läkarbeskedet var till och med så allvarligt att det uteslöts en vidare fotbollskarriär. Hasse hade dock precis som de flesta ungdomar svårt att acceptera liknande besked och satte snart igång träningen igen och en viss Birger Fröderberg var och kollade på Hasse 1968 och det skulle inte dröja länge innan den gröna tröjan drogs på och det blev till och med några inhopp i J-Södras A-lag samma år men då som 12:e man som det hette på den tiden. 1969 då Di Gröne spelade sin första allsvenska match mot AIK på Råsunda var Hasse med i truppen som just 12-e man men det skulle snart bli debut då Lars Göran Andersson blev skadad i andra halvlek och Hasse skötte sig så bra att han därefter räknades som ordinarie och att när det blev aktuellt för återkomst för LGA i laget efter skadan så skulle någon annan spelare få flytta på sig. Som sagt. Hasse räknades som ordinarie och så blev det ända till 1972 då en fotskada under en träningsmatch satte stopp för fortsatt spel på hög nivå. Hasse gjorde några mindre försök till comeback under 1973 men det skulle tyvärr visa sig omöjligt spela vidare och 1974 blev det återgång till moderföreningen för spel och därefter 1975 även som spelande tränare. Ett tag senare blev det aktuellt för enbart tränarsysslan. Om än inte som spelare så skulle ändå snart Di Gröne få ta del av Hasses tjänster igen. Under 1990-talet klev han in som knattetränare i fotbollsskolan, ett pojklag för nioåringar. Knatteträningen utövade Hasse tillsammans med Hans Mainhed och de hade hand om den berömda upplagan födda 1988 och hade flera spelare som representerade blågult i olika åldersgrupper. Minst halva laget då ansågs ha väldigt stor potential för att bli något stort men tyvärr försvann de nästan alla av någon anledning och Fredric Fenrich, David Blomkvist, Andreas Johansson och Jesper Ritheim samt ett par till är aktiva idag på relativt hög nivå.
Nåväl. Som jag skrev så kom Allsvenska debuten för Hasse i premiärmatchen och J-Södra hade därmed fått en mittfältsman av hög klass och ansågs vara en kopia av sin far Göte Lindstrand som ju spelade för Södra under 50 talet. (läs föregående artikel) I och med debuten så hade J-Södra även fått allsvenskans 11:e familjepar och det egentliga genombrottet för 23 åringen måste nog anses vara matchen på Ullevi mot IFK Göteborg 1969 vara. Hasse var då som sagt helt given i laget trots sin då relativa ungdom och orutin men spelade matchen med stor auktoritet och fick stående ovationer inte endast av nedresta fans utan även av göteborgspubliken. På den tiden så kunde även motståndarpubliken visa sitt erkännande även för en motståndarpelare. Hasse fick omdöme som en spelare som med kyla löser svåra situationer och hans spel ansågs passa perfekt ihop med Yngve Flinks. Tillsammans löste de situationerna bra ihop försvarsmässigt. Dock kan inte Hasse beskyllas för att ha varit en målspottare av rang så försvarsspelare han var men två mål gjorde han ändå för Di Gröne och liksom sin far som mot Huskvarna fick hjälp av Guds Hand för att sätta ett mål så fick Hasse nu hjälp av Gud med att göra sitt första mål för laget 1968. Gud blåste så hårt på bollen att den styrdes in i Tidaholms GOIF:s mål av vinden på Vallen. Nästa och andra målet kom mot Norrby så några Allsvenska mål blev det inte. Under sin Södrakarriär så fick ju Hasse uppleva matchen mot Malmö FF där Södra vann med 4-3 efter att ha lett med 4-0 samt även om det måste vara förträngt idag så var Hasse även med under förnedringen att förlora mot Öster med 5-0 samt 6-0. Är helt säker på att Hasse och de övriga i laget ville spela om dessa två matcher. Trots dessa 0-11 så fick hela laget under 1969 beröm och ansågs spela modern fotboll om än med hårt och lite tråkigt spel. Av domarna fick laget beröm för att trots hårt spel vara sympatiska spelare och inte ojusta.
Karriären blev tyvärr för oss och Hasse alltför kort om än längre än läkarnas profetior sa och numera sitter Hasse tillsammans med flera av de tidigare giganterna och tittar på dagens Gröna upplagor samt deltar i deras veteranträffar på Odensberg. Undrar om han tycker att det spelades bättre fotboll förr?
| Ansvarig utgivare: | Jimmy Höglund |
| Webmaster: | Jimmy Höglund |