Bloggen: När J-Södra tar tre poäng, HURRA, HURRA!
När jag i måndags bestämde mig för att åka upp mot Vallen för att skåda matchen mellan Jönköpings Södra och Örgryte IS hade jag en härligt känsla inom mig. Jag var bestämd. Idag var det bara seger som gällde. När jag väl kom upp mot själva stadsparken såg jag allt folk som strömmade omkring mig. Jag kände doften av nyklippt gräs. Jag kände att det var sommar på allvar. Jag drog en snabb blick mot klockan. Det var 30 minuter kvar till match. Det var gott om tid kvar. Jag tog därför lite långsammare steg för att kunna njuta av denna känsla. Sommarkänslan.
Jag kom nu upp mot stadionområdet. Jag såg Örgrytes spelarbuss till vänster om mig. Jag kände på mig att det här skulle bli en bra kväll. En kväll som skulle innebära 3 nya välbehövliga poäng för Södras del.
Jag var nu inne på själva Stadsparksvallen. En pojke kom direkt mot mig och frågade den klassiska frågan, "Vill du köpa matchprogram?". Självklart sa jag. Jag traska nu vidare mot ståplatsläktaren. Det var redan nu mycket folk på plats. När jag väl hittade en plats valde jag mig att sätta mig ner och bläddra lite i matchprogramet. Det tog ungefär 40 sekunder innan jag slutade med det för att sjunga med i klackens ljuvliga visor. Det var nu 10 minuter kvar till match. Jag stod nere vid staketet till planen, nedanför mig stod det på en skyllt, "Förbjudet att beträda planen".
Jag blickade ut mot planen som var ny klippt och fin. Måste vara en utav Superettans finaste planer vi har. Jag hörde nu hur våran förskräckliga inmarschlåt spelades upp i högtalarna. Det var dags att gå upp och ställa sig på läktaren igen.
Matchen tog start. Örgryte var väl det lag som började bäst utan att ens spela bra. Märkligt. Förstahalvlek började nu gå mot sitt slut. En halvlek som var otroligt uddlös och nästan helt utan chanser. Jag stod och funderade över vad Södra skulle förbättra till nästa halvlek. Och kom fram till svaret, allt. Jag drog en blick upp mot resultattavlan. Det var inte mycket tid kvar. Bara några sekunder. Pang. 1-0 till ÖIS. Suck. Bara några sekunder senare blåste dagens dommare av första halvlek. En korv i bröd med en kall fanta i den här sommarvärmen fick nu glädja mig.
Andra halvlek tog nu start. Den kalla fantan hade gjort så jag hade fått ny energi. Därför sjöng jag så mycket som halsen klarade av. När J-Södra tar tre poäng, HURRA, HURRA! Med 20 minuter kvar av matchen började jag kolla på vad vi hade på bänken att kasta in. Framåt var det ingenting, bara massa åt den bakre delen av banan. Och jag förstod nu varför man tog in Suma. Nu var det bara ett fåtal minuter kvar och inkast till oss. Fagge stod vid bollen, som inte hade sin bästa dag idag precis. Han tog lång sats, jag fattade direkt att han antingen ska kasta väldigt väldigt långt, eller så ska han göra något som bara han kan. Och visst var det så. Han voltade 2 gånger innan han kastade i väg bollen. Snyggt? Absolut! Men förbannat onödigt. Speciellt nu när det visade sig vara fel inkast också. Fruktansvärt dåligt att bara slarva bort våran sista möjlighet i den här matchen. Vi var nu inne på stopptid. 4 minuter var det tillagt. Örgryte hade bollen nästan hela tiden under dessa minuter. Jag började nu inse att vi har förlorat. Jag började som smått traska mig ner från ståplatsläktaren. Pang. 2-0 till Örgryte. Och matchen var förlorad.
På tisdag väntar retur möte mot Örgryte. Förmodligen kommer det bli så att jag befinner mig på plats även under denna match. Vi hörs och ses där!
Christian Lantz
