Myten om naturlinjens överlägsenhet

Enligt Sveriges största söktjänst för gymnasieskolor: Gymnasium.se är inget gymnasieprogram allmänt svårare än något annat; det handlar mer om vad man har lätt för. Hur kommer det sig då att många av Vasaskolans samelever upplever att natureleverna generellt får mer akademisk uppskattning samt att de själva informellt anser sig vara smartare och bättre än resten på skolan? Astrid Ravin studerar sitt andra år på Vasaskolans linje, Samhällskunskap med internationell inriktning. I flera år har Astrid reflekterat över tankar som hon nu kan sätta fingret på. Tankar som existerar i och bygger upp vårt samhälle men kanske framför allt: Tankar som ger en inblick i fördomarna bakom Vasaskolans höga murar.

En ovanligt varm onsdagsförmiddag i september sitter jag tillsammans med eleven Astrid Ravin i Vasaskolans bibliotek. Bortsett från det låga sorlet av andra elevers samtal är stämningen fridfull bland den engelska litteraturen, när Astrid börjar beskriva sitt perspektiv och helhjärtat släpper in mig i sina tankegångar. Eleven på samhällslinjen anser att det är dags för oss alla att tänka förbi fördomarna som existerar för samhällslinjen kontra naturlinjen. 

Att båda linjerna och dess ämnen ska respekteras och behandlas likvärdiga eftersom båda är väsentliga för ett fungerande samhälle, inleder hon slagkraftigt med att påstå. Hon påpekar själv att detta är något hon har funderat över under en längre period och att det är roligt att få dela med sig och utveckla sina tankar.

När hon relativt tidigt under intervjun får frågan: ”Varför tror du att det ser ut som det gör” rullar det genomtänkta svaret på. Hennes resonemang bottnar i att det traditionellt sätt alltid är och har varit prestigefullt med naturvetenskapliga yrken. Hon jämför läkaryrket med läraryrket där de forntida fördomarna förtydligas i och med den traditionella prestigen båda yrkena innehar-eller inte innehar-i kontrast till varandra. Det är tydligt att ämnet ligger henne nära om hjärtat. Hon talar passionerat om den alltför familjära uppfattningen att matte- och naturämnen ofta prioriteras och ses som viktigare än exempelvis kultur och statsvetenskap. Samtalet blir alltmer passionerat på gränsen till frustrerat när Astrid tillägger: ”Det är fundamentalt för att förstå världen”; att utan sam-ämnena är det inte möjligt att vara en aktiv medborgare, bidra till demokratin eller sprida nyheter då det och mycket mer cirkulerar kring samhällsvetarna. Med endast rationella och svartvita svar kanske det är dags att vidga sina vyer menar hon.

En återkommande upplevelse enligt Astrid sen hon började på gymnasiet har varit när hon berättar om skolarbete på samhällslinjen för naturelever. Oavsett om det är matteprov, engelskseminarium eller historieredovisning är reaktionen från natureleverna ofta densamma berättar hon. Nämligen att som sam-elev har man ingen rätt att klaga på skolarbetet då det ses som respektlöst jämfört med de tuffa förhållanden natureleverna lever med. Lite extra betonar man som naturelev den avancerade matten, säger Astrid. Det är inte omöjligt att man lämnar en sådan konversation med något av en melankolisk stämning, eftersom ämnena på båda linjerna väl är minst lika viktiga för samhället och framtiden?

Efter halva intervjun tar Astrid snabbt en klunk av sin Bonaqua Päron och ler lite skyldigt efter att ha tappat korken på golvet. ”Just det här att det är så ’wow’ om man har klarat natur medan går man sam är det mer som att man ska rycka på axlarna och säga att det inte ens är krävande medan studierna verkligen kan vara det” beskriver eleven situationen med egna ord. Astrid pekar även ut normen att en ungdom med bra betyg förväntas gå natur just på grund av dess prestigefyllda rykte. Om man söker sig till natur utan ett självklart intresse av naturvetenskapliga ämnen är det enligt Astrids tolkning att: ”Man är ute efter prestigen”. Hon upplever det som att om man väljer natur bemöts man med förväntningarna att ha högre och ambitiösare mål. Samtidigt har den som väljer sam inte gjort ett medvetet val utan det tyder mer på en känsla av osäkerhet inför framtiden och ens egna planer.  

Eftersom det för sameleven Astrid Ravin onekligen är svårt att stå neutral till frågan har jag valt att intervjua fem anonyma naturelever på Vasaskolan från olika klasser och årskullar. ”Kulturella, generiska, obestämda och röriga” var adjektiv som flödade ur Vasaskolans naturelever när jag bad dem att beskriva eleverna på samhällslinjen med ett ord. Härmed bekräftas Astrid Ravins teori när elever på naturlinjen får ta egen ställning till centrala frågor kring ämnet.

Enligt Astrid är det en majoritet-hon själv inkluderad-som inte tycker om matte eftersom det är ett av de mer ansträngande ämnena. Hon anser emellertid att samhällsämnena tillhör en mer självklar del av samhället jämfört med områden man berör på naturlinjen. Samtidigt redogör de utfrågade natureleverna för att natur omfamnar svårare ämnen, svårare matte och således är linjen mer prestigefull. Därav uppfattas eleverna på naturlinjen som överlägsna, bekräftar naturelever på Vasaskolan. ”Att vi klarar av natur gör oss mer överlägsna” påstår en av eleverna. Även om varje intervjuad elev erkänner sig skyldig till Astrids påståenden besvarar alla en frågeställning som går emot det som tidigare sagts om linjen de själva har valt att studera. ”Hur viktiga tycker du att ämnena man berör på naturlinjen är kontra de man berör på samhällslinjen” frågade jag varje elev och det besvarades varje gång med ett rungande: ”Lika viktiga”. Även flera anspråk på att samhällsämnena är något man har mer nytta av i vardagen i anslutning till bland annat ekonomi och politik förekom under intervjuerna. För övrigt var den mest uppseendeväckande kommentaren av samtliga intervjuobjekt: ”På Vasaskolan är det coolt att vara en nörd”. Kan det vara så att en överlägsenhet hos naturelever sitter djupare och träffar mer specifikt på just Vasaskolan?

Svenskläraren Annelie Wargdal i det internationella arbetslaget på Vasaskolan håller också med när det gäller accepterandet av nördighet på just Vasaskolan. Annelie får även hon bidra med sin synpunkt på de olika påståendena. Dessutom kommenterar hon hur mycket sanning hon som både lärare och mentor till före detta sam-och naturklasser anser att det ligger i dem.

Lite paff efter att jag bad henne att dela med sig av hennes personliga fördomar berättar hon: Natureleverna vet vad de vill och sameleverna är väldigt blandade i form av olika personligheter i en och samma klass. Då det i naturklasserna är vanligare med en förekommande betygsfixering leder det till att de i allmänhet har lite högre betyg än resterande klasser förklarar Annelie. ”En naturelev generellt sett har ambitioner att nå A i mer än samhällselever”. Därför anser svenskläraren att det är mängden motivation och ambition som skiljer dem åt snarare än de specifika eleverna. Främst anser hon att natureleverna lägger mer energi och engagemang i olika projekt. Emellertid påpekar Annelie att det grundliga syftet är att nå höga betyg snarare än ett intresse för ämnet. Vad som i grund och botten skiljer sig åt mellan olika klasser från olika linjer är hur mycket man är beredd att satsa sammanfattar hon.

I frågan om en potentiell eller upplevd överlägsenhet hos natureleverna svarar hon bestämt att det inte stämmer. Från hennes lärarperspektiv kommer hon med ett exempel att man går in till en naturklass och ställer en fråga. Oddsen att de försöker ge endast ett konkret och korrekt svar är stor i kontrast till en samklass där det vanligtvis är friare tankebanor vilket kan leda till diskussioner. När det handlar om att natureleverna själva anser sig själva som smartare än resten resonerar svenskläraren: ”Ämnen som de läser: Matte, fysik och kemi har historiskt sett värderats högre än ämnen som har med humaniora och samhälle att göra”. Matte är ett prestigämne just för att det är så pass mätbart resonerar hon. Det är sannerligen svårare att mäta hur bra man är i en diskussion… Annelie anser det heller inte omöjligt att elever på natur kan underskatta svårighetsnivån och mängden arbete på samhällslinjen då det: ”Sitter kvar i väggarna att natur är finare”.                                                                                                                                                                                                                                                                  En överlägsenhet på naturlinjen verkar vara en rådande fråga på Vasaskolan, där alla har en liknande men även personlig tolkning av vad som ligger bakom den. Astrid Ravin pratar avslutningsvis om att det finns flera sätt att nå framgång på än det stereotypiska ”natursättet” som man kanske bemöts av hemma. ”Matte är inte allt” säger hon eftersom alla typer av pusselbitar behövs för att vara en bra människa.

Innan vi packar ihop och stressar i väg till matsalen för att hinna med lunchen förklarar hon sammanknytande att alla olika perspektiv är oumbärliga och likvärdiga om man utför de på bästa möjliga sätt utifrån egen förmåga. Alltså är naturlinjen inte överlägsen; eller så är det en tolkningsfråga.

Hanna Höbenreich